Har ni sett alla dessa människor stå med armarna upp i vädret?

Det här är massa religiösa människor ute på Jesusmanifestation, men jag kommer osökt att tänka på en helt annan grupp av människor…

Jag funderar fortfarande – manifesterade sig Jesus där på torget?

Aftonbladet skrev häromdagen(http://www.aftonbladet.se/sofismode/mode/article5046127.ab) om presidentfruns dyra skovana. Hon hade tydligen köpt ett par designade  gympadojor för 4300 kronor.  Arga röster i USA.

Jag förstår verkligen inte grejen. Visst, jag tycker över 4 tusen pix för ett par groteskt fula dojor (se länken) är hutlöst dyrt, men hon måste väl få spendera sina pengar som hon vill? Dessutom så verkar folk inte förstå att det är BRA att spendera när det är lågkonjunktur, för att stimulera tillväxten, säkra jobbtillfällen osv. Alltså drar hon bara sitt strå till stacken. Ungefär som vi gör, jag och min man, vi har konstaterat att vi gör av med väldigt mkt pengar och är dåliga på att spara. Vart pengarna tar vägen är det ingen som vet (en grundlig utredning stundar).

Så är det. Därför är jag extra glad för att riksdagen beslutade att det numera är okej för samkönade att ingå äktenskap. Weho! Det var verkligen på tiden!

Också roligt att det var med stor majoritet som beslutet vann:

Av de ledamöter som var närvarande vid omröstningen röstade 261 ja medan 22 av ledamöterna röstade nej. Lade ned sina röster gjorde 16 ledamöter.

De 22+16 var väl kristdemokrater, eller något annat inskränkt, knökigt, konservativt åbäcke.

Jag har gått och tänkt på det här i många år nu. Jag funderar på att donera en del av mitt hår till Locks of Love.

Locks of Love är en hjälporganisation i amerika som gör hårproteser till barn som av någon anledning har tappat sitt hår. Man kan ansöka om att få en hårprotes och då görs en inkomstbedömning av föräldrarna. Är man riktigt fattig är protesen gratis, annars betalar man i förhållande till sin inkomst. Det är väldigt dyrt att göra riktiga hårproteser.

Dit kan man skänka en bit av sitt hår, så använder de det till sina peruker.

Håret får vara färgat eller permanentat men inte blekt eller slingat.

Håret måste vara i en toffs eller fläta. Hår som sopats upp från golvet går inte att använda då hårstråna måste ligga i samma riktning.

Håret måste vara minst 10 inches (25,4 centimeter) långt. Är håret uppklippt måste de längsta bitarna vara minst 10 inches.  Lockigt hår sträckes ut och ska då vara minst 10 inches.

Dreadlocks går inte att använda.

Jag vet inte om de kan använda mitt hår, det kanske är för slitet, men om man läser på deras hemsida så säljer de det hår de inte kan använda och då går pengarna till deras verksamhet. Tycker det känns som en bra sak att göra, håret växer ju ut igen. Mitt hår växer som ogräs dessutom.

Jag mätte mitt hår häromdagen och de skulle kunna få 25,4 centimeter utan att jag behöver kapa av mig allt hår, kommer ha någonstans mellan öronen och axlarna kvar och därifrån kan man ju klippa någon rolig frisyr.

Jag och min man tycker att vi har det så bra och vill gärna hjälpa dem som inte har det lika bra som vi. Bland annat är jag medlem och månadsgivare hos rädda barnen och maken är med i amnesty. Om jag fick så skulle jag skänka blod, men pga mina sjukdomar och mediciner så får jag tyvärr inte det, kommer antagligen aldrig kunna göra det. Däremot så har jag anmält mig till donationsregistret. De får gärna ta mina organ, ge dem till andra eller använda dem i forskning, det är ju inte så att jag kommer sakna dem när jag väl är död direkt

Vad tror ni? Tycker ni det är en bra idé att skänka bort håret? Har ni hört något om Locks of love, verkar det vara en bra organisation?

Jag funderar isåfall på att göra det till en liten grej. Jag håller ju på och försöker gå ner i vikt, tänkte att när jag nått ett mål jag satt upp så kanske jag kunde kapa min toffs, skicka den till Locks of love och sen gå till någon duktig frisör och fixa till någon rolig frisyr, så blir det lite belöning för mig själv också. (återkommer med mitt mål när jag funderat lite till)

Har inte bestämt mig än, det är ett stort steg att kapa håret. Även om jag gör det med jämna mellanrum, tröttnar på att vara långhårig, klipper kortare frisyr och tröttnar och sparar ut igen och så håller jag på..om och om igen…

Kanske någon som vill haka på och skänka sitt hår med mig? Om ni inte vill vara så drastiska och är friska så uppmanar jag er att gå och skänka blod i stället, det är i princip alltid brist på blod och det kan hjälpa mycket! Läs mer på http://www.geblod.nu/

Här kommer ytterligare en namninsamling som kan vara värd att kika på. Denna gången handlar det om barnens rätt att kunna välja mellan smör och smörgåsmargarin, helfet mjölk och lättmjölk.

Tillhör ni, som jag, gruppen människor som tror att barnen (och även vi vuxna) behöver bra fett i kosten för att kunna växa, utvecklas och må bra så kan ni väl klicka er in och skriva en liten kråka. Om inte kan ni låta bli.

http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=2818

Det finns många där ute som använder sig av alternativa behandlingsmetoder för allt möjligt. Missförstå mig nu inte, det finns säkerligen metoder utanför den konventionella vården som fungerar, men det tål att kollas upp och granskas och funderas på innan. Tänk kritiskt helt enkelt.

Jag snubblade över den här sidan http://whatstheharm.net som har samlat ihop fall som har gått illa, där folk har blivit feldiagnostiserade, felbehandlade, skadade eller till och med dött.

Jag anser mig själv vara ganska öppen för att prova olika saker, men försiktig är jag ändå! Så ta hand om er därute!

Jag rekommenderar att om ni vill prova någon alternativ metod även träffar en vanlig läkare för en hälsoundersökning.

Till mina kära gamla skolkompisar som finns där ute i bloggvärlden:

Vi kanske skulle ta och ordna en återträff/bloggträff för oss som befinner oss i Stockholm, det vore kul! Jag får återkomma i ärendet så fort min mage har lugnat ner sig och jag har blivit frisk igen (nåja så frisk jag kan bli, men jag bortser från mina kroniska åkommor:) ) Har nämligen haft influensa och varit ”magsjuk” i snart 2 veckor nu, drygt värre, men det blir bättre o bättre för varje dag som går, snart kan jag nog våga gå en bit bort från toaletten igen

Man kommer ju aldrig sluta vara osocial om man inte tar tag i eländet eller hur? Då kommer man fortsätta och sitta här i sveriges största stad och känna sig ensam och det är ju bara…patetiskt

Kram på er!

Just ja…Annelie, vad kul att du hittat hit! Jag prenumererar på din blogg numera men jag lyckas tyvärr inte lägga in några kommentarer på dina inlägg, vet inte vad som är fel, kan det vara att jag kör Mozilla kanske?

Först kom ICQ, sen MSN och nu TADA kommentarer genom folks bloggar! Hur står det till med världen egentligen, när vi kommunicerar med gamla vänner genom kommentarer på deras bloggar? Det kan ju tyckas galet….fast jag tycker ändå det är rätt skoj

Det är lite spännande att följa bloggar med personer från förr, folk man egentligen inte vet så mycket om längre. Vissa skriver så personligt så det känns nästan lite skamligt att läsa deras innersta tankar, ungefär som att läsa någons dagbok. Men det ÄR ju inte samma sak, en blogg lägger man ju upp för att andra SKA kunna ta del av ens tankar och liv, även om jag tror att mycket av bloggandet är rent terapeutiskt.

Jag tänker mycket på mina gamla bekantskaper och svär över att jag är så dålig på att hålla kontakten med folk. Det är nästan som om jag har blivit lite folkskygg på äldre dar. Ibland tänker jag att jag kommer stå där ensam en vacker dag, när jag har drivit familj och vänner ifrån mig genom att vara så jäkla osocial. Samtidigt så hoppas jag på att folk som vet att jag är sjuk också förstår att jag har begränsat med energi och inte längre orkar vara den som alltid drar relationen framåt.

Jag undrar om alla som växer upp känner den här lite vemodiga känslan av att tappa kontakten med ens gamla liv. Många jag har pratat med säger att det hör till, att man inte är lika social när man blir äldre, men jag vet ju många som har ett väldigt socialt liv också.

Hur är det för er?