Rosie påminde mig om att jag glömt bort bloggen…igen! Gah jag och min gravidhjärna 
Nu är vi i slutet av vecka 37, eller 36 fullgångna veckor och 5 dagar. Imorrn räknas graviditeten som fullgången så nu är det egentligen fritt fram för bebisen att komma när den vill! Det räknas som normalt att föda mellan 37 fullgångna veckor och 42, drar det över mer på tiden så blir man oftast igångsatt, så inom 5 veckor har vi vårt lilla knytte här, det känns helt galet! Längtar förstås jättemycket men förstår inte var tiden har tagit vägen.
Mycket tankar blir det också, inte så mycket just kring själva förlossningen även om man förstås tänker en del på det också, men mest på hur livet ska förändras, hur vi blir som föräldrar och sånt där. Litegrann hur jag kommer må efter graviditeten i mina sjukdomar också, har ju haft turen att må så bra under tiden men många blir sämre igen efter barnet är fött, så det tänker jag förstås en del på, även om jag tror att det löser sig, på ett eller annat sätt.
Torbjörn kommer som det ser ut nu att vara hemma på heltid första två veckorna och sen halvtid fram till nyår, sen får vi se. Det blir nog bra, tror det blir lite häftigt för mig att vara hemma själv.
Har fått ytterligare ett stressmoment att tänka på, nu har försäkringskassan hört av sig angående min aktivitetsersättning som går ut i februari. Det känns jättejobbigt att det ska komma mitt uppe i allt nu också, men jag har ju ändå vetat om det i två år nu…att det kommer ta slut alltså.
Vi har bokat in ett möte i början av december, då kommer två stycken från försäkringskassan hem till oss (jag frågade om det fanns den möjligheten eftersom jag har lite svårt att ta mig iväg och inte lär det bli bättre med en liten nykläckt bebis och det gick till min förvåning jättebra!).
Har blivit informerad om att jag har rätt att söka fortsatt aktivitetsersättning fram tom maj, för i juni fyller jag 30 så då är den möjligheten inte på tapeten längre, sen omfattas jag tydligen av några övergångsregler och kan få söka sjukersättning i ett år efter det. Det förutsätter förstås att det finns medicinsk orsak till att jag ska få vara hemma och att jag/vi har en ordentlig plan för hur jag ska komma tillbaks till arbete, något de gärna får hjälpa mig med, ser fram emot att se vad de har att komma med, tycker att jag har försökt så mkt på egen hand, maken har ju tom startat ett litet företag för att jag ska få chansen att arbetsträna hemifrån, på mina villkor och tider och det har varit jäkligt tufft, har inte jobbat mer än ett par timmar i veckan och inte ens det har gått speciellt bra. Dessutom har jag ju gått rehabilitering i flera omgångar och deltagit i deras arbetsförmågebedömning.
Nu måste jag se till att få bra intyg från läkaren, vilket inte är så lätt eftersom jag egentligen inte har någon bra läkarkontakt, på vårdcentralen har jag bara träffat vikarier senaste åren och där är de inte heller speciellt duktiga på mina sjukdomar. Smärtkliniken har ju släppt mig helt så inte heller därifrån kan jag få någon hjälp. Det finns helt enkelt ingen som har “koll” på mig, så jag vet inte riktigt hur det ska gå.
Men det löser sig, på ett eller annat sätt.
Nåja, tillbaks till något roligare! Bebis i magen!
Var hos barnmorskan i tisdags på ett litet rörigt besök, tydligen har hon bokat med mig den dagen…och skrivit det i journalen, men i bokningssystemet har hon bokat en helt annan dag, så det fanns ingen tid åt mig när jag kom. Som tur var så hade jag tur och hon var snäll och klämde in mig ändå, misstänker att hon tog mig på sin lunch. Men det var så länge sedan jag var där sist så hon ville verkligen träffas och kolla allt.
Som vanligt ser allt bra ut! Blodtrycket såg fint ut, HB och sockervärden var superduper. Bebisen är nästan helt fixerad och kommer enligt barnmorskan inte vända sig om mer nu och om vattnet skulle gå behöver vi inte oroa oss för att navelsträngen skulle bli klämd eller så (vilket annars det finns en liten liten risk för om bebisen inte är fixerad när vattnet går). Hon visade med sina händer på mina var bebisens axlar låg, det kändes skithäftigt, låg jättelångt ner mot bäckenet, man börjar ju fundera lite på hur den ska kunna komma ut den vägen, men jag får helt enkelt lita på att det går, trots allt har ju de flesta av oss kommit ut så 
Jag berättade att jag haft en hel del förvärkar senaste dagarna varpå hon lägger huvudet lite på sned och säger “hm..ja…det ska ju vara ett tag kvar, men en del bebisar bestämmer sig ju faktiskt för att komma ut lite tidigare”. Hjälp, läskigt! Men nu har det gått flera dagar och inget verkar hända, förvärkarna fortsätter mala på från eftermiddagen, över natten och en bit in på förmiddagen, sen känns det oftast lite bättre ett tag på dagen.
Bebisen hade hjärtljud på 140-någonting, efter att den lugnat ner sig förstås, den var skapligt upprörd efter att vi varit där och klämt och ruckat på den precis innan, hjärtat slog som en liten tok, men det lugnade snabbt ner sig. Vilket bara är bra förstås, de SKA reagera när man är där och petar, bara de lugnar ner sig igen sen
Jag tror att vi börjar bli klara rent inköpsmässigt också och jag har gjort iordning i skåp och lådor med skötsaker och bebiskläder, nu saknas egentligen bara den där bänkskivan i badrummet som skötbädden ska ligga på, vi har börjat med den och kommer nog fortsätta lite i helgen. Sen har vi lite pyssel i hallen kvar, handtag och socklar ska upp..och en klädhängare. Men det är ju egentligen inte bebisrelaterat även om man förstås gärna vill ha det klart innan den kommer. Och så behöver det städas…rejält. Urk.
Vi ska skaffa oss en sån där elektronisk babyvakt också, så man kan gå mellan våningarna utan att dö av oro om bebisen ligger och sover på andra våningen, eller om bebisen vill sova ute i vagnen en stund. Tror det kan vara bra. Men det är svårt det där med modellerna, så om någon har några tips säg gärna till! Vill ha en med två bärbara (och uppladdningsbara) enheter, med bra räckvidd och lite störning. Det ska finnas varning för om batteriet tar slut och om det är dålig mottagning. Ett plus är om det finns temperaturmätare/varnare också, så man kan se så det inte blir för varmt/kallt i vagnen. Men det är inte fullt lika viktigt
Sen kommer vi säkert komma på en massa andra “bra och ha”prylar när bebisen väl är här, men man vill ju inte köpa på sig för mkt innan man vet vad man har för behov heller
Nu är det dags att äta lite, måste mata bebisen ordentligt så inte T blir arg på mig. Han tycker att jag gått upp dåligt i vikt, vilket han iofs kanske har rätt i, ligger bara ett kilo plus från startvikten nu, vandrar lite fram och tillbaks. Han var skitnöjd i tisdags då jag gått upp 1,6 kilo sen förra veckan, jag tyckte det kändes som mkt på bara en vecka, under ett kilo räknas väl som mer normalt, vägde mig igen igår och då hade jag gått ner 1,5 kilo, så då låg jag bara plus 100 gram från förra veckan. Jag tror att det var mkt vätska i tisdags för så mkt varierar man inte annars. Iaf så växer ju magen som den ska (SF-mått 35 i tisdags), jag och bebis mår bra och alla värden ser fina ut så jag tänker inte oroa mig. Dessutom äter jag mkt mkt mer nu, tycker jag äter som en häst, så jag tror inte det är någon fara
Tjingeling!
Just ja, magbilder var det också! Håll till godo!
Vecka 37 (36+2) från i tisdags
Vecka 37 (36+5) från idag, mest för att illustrera hur nästan alla mina tröjor sitter nuförtiden 
