Häromdagen stod jag och vek lite tvätt samtidigt som jag tittade ut över järvafältet genom fönstret och kom på mig själv med att tycka att det var riktigt trivsamt. Rent av lite terapeutiskt. Jag började längta efter att stryka..och mangla. Drömde mig bort till mormors underbara linneskåp, där manglade lakan ligger perfekt vikta, perfekt sorterade och doftar nytvättat, men inte på samma sätt som min tvätt doftar nytvättat.
Men jag är kass på att stryka, det är jättejobbigt och jag KAN verkligen inte mangla, om jag nu skulle orka mig masa mig ut till tvättstugan, vilket inte är så troligt, för vem har egentligen en mangel hemma? Bortsett från mormor kanske… Jag är lite ledsen över att jag aldrig lyckas lära mig mangla och stryka fint.
Allt det här får mig att inse att jag nog, kanske, men bara kanske, behöver komma ut och göra något annat 
Ps finns det för övrigt någon bättre känsla att nybadad krypa ner i en renbäddad säng? Gärna på manglade lakan av bra kvalitet
Hihi, jag har en mangel… Fast jag kan ju inte säga direkt att den används flitigt, men ibland får man nåt ryck
Åh. Jag KAN verkligen inte mangla, har försökt så många gånger, slutar bara med att jag har skrynklor och veck som är inmanglade istället för bortmanglade
Ha, ha..jag får oxå en sån känsla ibland när jag viker tvätt, illa, illa, tänk om någon arg feminist ser detta?
Mangla lugnt..
Haha, jag ger blanka f-a-n i arga feminister, jag tänker vara hur hemmafruelig eller husmoderlig jag vill! Sådetså
Det betyder ju inte att jag inte tycker att män och kvinnor ska ha lika villkor, samma chans här i livet. Och att det inte ska vara självklart att alla kvinnor tycker om att mangla och vika tvätt och att det är de som automatiskt ska göra det hemma….men man måste få om man VILL 