Hörde precis en otrolig historia på kolhydrater.i.fokus.se.
Här är ursprungsinlägget:
Så knäckt!
Nu ska elföreningen stänga av vår el. Vi har haft ett h-t-e med ekonomin eftersom min man inte fått akassa pga eget förtetag. Byråkratin bestämmer att vi inte får några pengar retroaktivt, så nu faller allt. Jag är sjukskriven pga hjärtproblemens medicinska biverkninkgar, har intyg på det, vad hjälper det??
Jag önskar er alla ett bra liv, kommer inte att ha tillgång till dator mera.
Jag vet inte hur man gör … men … ni har hjälpt oss…
Här kommer den härliga uppföljningen:
ÄNGLAR FINNS …….
…närmare än man kan ana!
Här nedan har jag lagt in mitt förra inlägg, ni som inte läst det – börja längre ner!
Vi fick ett SMS, från en medlem här på KiF. Medlemmen frågade om vi inte kunde få hjälp av soc osv., med vår katastrofräkning från elbolaget som gjorde att de stängde av vår el. Men det vi fick ingen hjälp, vi hade redan försökt med allt. Vet ni vad? Denna underbara människa har lånat oss, helt okända människor, 35 000:- och idag har jag betalat in vår elräkning.
Känslan att ta ut en postväxel och åka ner till Elföreningen och räcka över den till dem var helt fantastisk. I o f s visade det sig att skulden nu var uppe i 36 500:- … men det löste sig med släktens hjälp. Nu har vi el! Nu kan vi fortsätta att leva som vanliga människor och inte känna oss som några ”utstötta”.
Nu ska vi satsa allt på att fortsätta min mans nystarade företagsidé och tjäna ihop pengar till att betala vår skuld till vår välgörare i snabb takt!
Trodde inte ni heller att det fanns änglar? Det gör det, jag har fått det bevisat!
Kram på er alla, tack för allt stöd! KiF är bäst!
Monchan
Det är så härligt att höra dessa solskenshistorier!
Skulle du låna ut 35 000 kronor till en helt okänd människa? Jag tror inte jag skulle det, hur stor min lust att hjälpa någon än är…
Senast i våras/sommras så var jag tillsammans med en bunt andra människor på bröllopstorget (ett forum för folk som ska gifta sig) med och hjälpte en för oss helt okänd människa. Hon och hennes familj hade haft en otrolig otur med allt möjligt, det var trasiga vattenledningar och bilar som brakade ihop och jag vet inte vad. Allt det knaprade på deras bröllopsbudget och de hade varken råd eller ORK till att fixa sitt bröllop som de hade tänkt. Den blivande bruden var helt förstörd och man kunde ju förstås inte låta bli att tänka ”det kunde varit jag”. Jag föreslog lite halvt på skoj att vi borde starta en insamling till henne och så var det någon av de andra som nappade på det och faktiskt startade det hela. Sen drog karusellen igång, allt fler erbjöd sig hjälpa till med inbjudningskort, hjälp med dukning och servering, gratis tårtor osv osv.
Jag minns inte exakt vilken hjälp de fick till slut, men det var rejält med hjälp! De lyckades genomföra sitt bröllop och var helnöjda. Själv hjälpte jag till med en liten slant till deras insamling, bröllopet var för långt bort för att jag skulle kunna erbjuda praktisk hjälp (vi blev alla inbjudna till bröllopet också, men jag kunde förstås inte vara med). Pengarna från insamlingen räckte till en övernattning på ett fint hotell och champagne och frukt på rummet..och kanske något mer.
Det kändes bra att kunna hjälpa till, även om det var en helt okänd människa.
Har ni några solskenshistorier? Har ni träffat på någon ”räddareinöden” på nätet, eller har ni kanske varit med och hjälpt någon ni inte kännt?
Skriv gärna och berätta! Har ni en lång historia så kan ni maila till cissi<at>pi<punkt>nxs<punkt>se så publicerar jag den här på bloggen!
