Resångest

Jag har lite resångest. Men det är inget konstigt, det har jag varje gång jag ska åka iväg och lämna min älskling hemma. Ångesten brukar släppa när jag korsat Dalälven ungefär och man får en skymt av den härliga hälsingska naturen. När jag passerat Bollnäs så börjar jag känna mig riktigt hemma. Jag har bott borta från Järvsö i ungefär 8 år nu, 3 i Gävle och ungefär 5 här i Stockholm och ändå så känns det fortfarande som att komma hem när man kommer upp dit. Det är inte så att jag inte känner mig hemma här också, men det går liksom inte att komma ifrån på något sätt. Jag saknar naturen, familjen och den lite speciella bymentaliteten. Även om det är just den jag bannar som mest efter att ha varit i Järvsö ett tag

Just nu är jag i färd och packar för fullt, slår in sista julklapparna och donar, tänkte ge mig av imorgon, så tidigt som möjligt (tidigt för mig alltså, det betyder inte 7 på morgonen). Hoppas på att slippa köra i mörkret. Nuförtiden behöver jag stanna och rasta mycket mer än jag behövde förut, eftersom jag får ont av att sitta i bilen för länge.

Mamma sa att det var riktigt halt däruppe, igår hade de haft -25 och idag plusgrader, helt galet. Jag får köra försiktigt och packa den tjocka vinterjackan helt enkelt.

Iallafall så försvinner jag iväg en vecka eller så, kanske mer kanske mindre, beror lite på hur det känns. Får se om jag kikar in med nått inlägg, om jag har tid, ork och lust

Toddeloo!